Idag vill jag vara guiden...
I ett kort ögonblick var jag i en drömvärld. Jag vaknade och såg att det hade fallit massor av nysnö och jag trodde att jag kunde kliva upp och ge mig ut i pisterna. Jag fick en påminnelse om att det snart är dags och ville verkligen bara ut och åka puder. Men efter en kort stund insåg jag att jag befinner mig i Göteborg och att jag ska till jobbet och inte pisten. Saken blir ju inte bättre av att jag vet att alla årets guider och många av mina vänner idag åker ner till Zell am See för att starta sin servicekurs och dessutom åka skidor. Det är nog enda dagen jag kommer ångra att jag inte är guide. Det ska bli spännande att pröva något nytt. Medan de påbörjar livet i Österrike ska jag försöka överleva vintern i Sverige några veckor till. Men livet blir ändå lite ljusare när det ligger snö på marken.
Igår upplevde jag två kära återseenden. Först Johanna och sen Emelie.
Det var jättekul att träffa Johanna igen efter min tur till Turkiet. Prata lite skit om vad som hänt och få lite inside information om vad som väntar i vintern. Tanken var att jag skulle hinna ner till slutet av servicekursen så att jag skulle hinna träffa henne och alla andra innan de åker ut på sina destinationer men det blev ändrade planer. Men jag hoppas på att Johanna dyker upp någonstans i Salzburgerland under säsongen ändå.
Efter lunch med Johanna mötte jag upp Emelie för ett besök på världskulturmuséet. Jag har aldrig varit där innan och vi besökte destination X. Väldigt intressant utställning där jag bland annat fick lära mig att jag är drabbad av den psykiska sjukdomen "försvinnande" som innebär att man har en sjuklig längtan av att resa och komma till nya platser. Stämmer bra in på mig men jag har aldrig tolkat det som en sjukdom tidigare.
Efter detta kulturella besök åkte vi ut till Bergsjön för lite fredagsmys. Det var så längesen jag hade en vanlig svensk hemmakväll. Vi gjorde varma mackor och tittade på Idol och sedan solsidan. Var så himla mysigt som det alltid är med Emelie. Hos henne känner jag mig alltid som hemma och hon får mig alltid att känna mig ompysslad. Henne har jag verkligen saknat, som alltid när jag åker bort.
Lev Livet!
Ellen
Kommentarer
Trackback
